Det gömda glömda livet
Jag har lyssnat Aftonbladets poddar om Gömda kvinnor. Gör det du med. Eller läs artiklarna. Sen kan du hjälpa dom att synas och höras genom att lyfta ämnet. Genom att få fler att känna till dom. Genom att vara deras ansikte utåt.
Jag har skrivit om det farliga med att bli kär när du är kvinna och blir kär fel man, i en man som slår. Jag visste såklart att det fanns kvinnor som lämnat, som fått samhällets hjälp att gömma sig. Men jag glömde fundera på hur deras historia fortsatte. Jag var glad att de överlevde. Jag glömde fråga hur de lever? Och om de flydde med barn, hur lever barnen?
Ingen vet för ingen orkar bry sig? Det finns ingen statistik. Det finns ingen forskning. Men det finns kvinnor och barn som kapat alla band och lever i ständig rädsla.
Offret fortsätter lida och förövaren fortsätter jaga. Offret kan inte leva sitt liv trotts att hon överlevde. Förövaren märker inte av några förändringar alls. Jag vet inte på vilket annat sätt man kan göra, jag vet bara att det här är fel sätt. Jag vill inte ha ett samhälle där man dömmer någon innan den begår ett brott. Men jag vill inte ha ett samhälle där kvinnor tvingas leva ett halvt liv för att inte bli ett nytt nummer i statistiken över kvinnor som mördats av en nuvarande/före detta partner. Och dom här männen har ju faktiskt begått brott innan deras offer flydde.
I poddarna har ett flertal gömda kvinnor blivit intervjuade. Kvinnor som är gömda men som inte längre vill vara glömda. För deras liv fortsätter ju. Med flytt på flytt. Med stora begränsningar i vardagen. Med kapade band till vänner och familj. Med barn som inte kan ta hem kompisar eller gå med i en idrottsförening. För då kan de bli hittade. Igen.
Fotboja på män som dömts till våld i nära relation där kvinnan valt att bryta relationen och myndigheter tagit beslutet att kvinnan behöver skydd? Begränsa rätt person. Jag vet faktiskt inte. Men jag vet att jag vill bidra till att lyfta ämnet.
Talet 800 nämns i en av poddarna. 800 kvinnor som finns utan att finnas. 800 förövare på jakt. Och ett samhälle som inget ser, myndigheter som inget gör. Eller ännu värre, myndigheter som gör fel.
Det kan inte vara kvinnan som ska ta ansvar för sin egen säkerhet. Sin rätt till att leva. Sin rätt till ett liv. Det måste vara vi som tar det ansvaret. Vi måste välja att agera, att säga stopp, att ta avstånd. Vi måste välja att hjälpa. Det första vi kan göra är att hjälpa till att uppmärksamma deras situation och tala om att det behövs en förändring!
