Drömmen som blåste bort

Jag såg det senaste numret av villaliv på köksbänken i förrgår. ”Drömmen om ett växthus” var en av rubrikerna på framsidan. Jag log lite glatt för mig själv. Jag drömde länge om ett växthus. Och förra året fick jag ett i present av maken. Världens finaste man inte bara gav mig växthuset, det var även han som satte upp det. Jag ställde in tomaterna, ordnade invigningsfest och var så himla glad. Första etappen mot ett stort trädgårdsland var klar. Jag hade blivit med växthus!

I år har jag planterat massor av frön som passar i växthus. Eftersom resterande etapper av trädgårdslandet inte är klart tog jag i lite extra med just växthusväxterna. Flera olika sorters tomater, chili, gurka och vattenmelon trängs i försådden.

Men så kom blåsten. Vindbyar som får dörrar att skaka. Och mitt växthus ser ut som att det bebotts av de tre små grisarna och blivit omkull pustat av den stora, stygga vargen. Det är fullständigt demolerat. Mitt fina växthus. Drömmen som blåste bort. Och maken som skruvade till förbannelse förra sommaren. Och alla plantor som skulle bo där. Och jag som skulle vårstäda växthuset under påsklovet. Och så skulle jag göra i ordning ordentligt där inne. Och fan också vad besviken jag är…

Maken har redan börjat skissa på ett nytt växthus. Egenhändigt byggt den här gången. Han muttrade lite om rapplig konstruktion förra sommaren. När det är han själv som står får konstruktionen spelar det ingen roll om stora, stygga vargen tar med sig polarna. Det står där det står. Han är klippan i mitt liv när stormen viner och drömmar blåser bort. Det kommer ordna sig till det bättre skulle jag tro. Vinden mojnar, drömmen kommer tillbaka och vi tar nya tag. Det kommer stå ett växthus där snart igen. Men just idag är det inte ett dugg kul.