En annorlunda påsk

Jag har alltid uppskattat traditioner. Under min uppväxt har mamma mer än en gång påtalat det ironiska i att jag som har lätt att tänka nytt är så konservativ när det gäller julfiranden. Till exempel. Så just nu har jag kämpat lite för att omfamna en annorlunda påsk.

Vi har en relativt ny tradition ihop med en annan familj där våra döttrar går påskkärring ihop. Delar ut kort och hoppas på en godisbit som tack. I år flyger inga påskkärringar i bygden och vi fick hitta på nåt annat. Då en förkylning satte stopp för ett gemensamt påhitt fick det bli ett bara för våra barn.

Det blev en påskutmaning på tomten i sju steg. Stora A var i sitt esse och hade Lilla E i lyckligt släptåg. Uppdragen klarades med glans och i slutet väntade en gemensam belöning och en extra sak till lagledaren. Två nöjda och rastade barn blev belöningen för mig och maken.

Påskmiddag är en annan tradition. Ibland med alla på en gång och ibland med en släkt i taget. Men med släktingar i riskgruppen är det inte läge för storfiranden. Det är faktiskt inte läge att träffa vissa alls sorgligt nog. Men påsklunch och äggjakt blev det trots allt. Stora A fick designa årets påsktårta och kände sig väldigt nöjd. Receptet på fyllningarna finns hos Arla. En citron- och fläder kräm och sen hallongrädde. Mumsigt!

Annat är som det brukar. Vårblommor har hamnat i krukorna, påskriset står på bordet, hela familjen har påskpysslat ihop och några påskkort är gjorda. Dom får dock åka med snigelposten istället för påskkärringen.

Ja, det är en annorlunda påsk. Och ett annorlunda sätt att fira på. Jag är otroligt tacksam att jag har maken och barnen. Och att vi har tomten och uterummet att bre ut oss på. För när det är mellis i uterummet och grillen åker fram, då kan inte ens jag klaga på att det inte är som det brukar. När såpbubblor flyger över gräsmattan och barnskratten hörs. Då finns bara plats för glädje och kärlek och ett tack för att alla vi älskar mår bra.