Farmor & Farfar

Min farmor har somnat in. Det är sorgligt men också fint på ett sätt. Hon hade levt ett liv som hon var nöjd med, till största delen tillsammans med min farfar som gick bort för drygt två år sedan. Dom träffades redan i tonåren. Dom fick uppleva barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Dom fick uppleva varandra. Dom fick uppleva livet.

Men tårarna rinner och saknaden är så stor. Älskade farmor och farfar. Det kommer nu alltid att vara en tomhet där ni borde finnas. Jag är så oändligt tacksam för all kärlek jag fått. Jag ville bara inte att det skulle finnas ett slut.

För mig är farmor och farfar barndom, lugn, bus, kärlek, hembakat och oceaner av tid. Det var ett annat tempo hos dom och har så fortsatt att vara oavsett vart de än befunnit sig.

I huset i Skogstorp där min pappa växte upp. Dit jag ofta gick efter skolan. På våren såg jag farmor på trappen med ansiktet mot solen och en värmande filt runt om sig. Om jag hade tur hade hon bakat. Russinkakor, bullar och skorpor. Eller gjort ”spottsoppa” på plommon. Dom hade så goda plommon hemma hos sig.

Kom jag dit vid lunchtid kunde jag träffa på farfar. Han åkte hem på lunchen och åt tillsammans med farmor. Sedan la han sig på sängen och lyssnade på radio en stund innan det var dags att återvända till jobbet. Jag la mig bredvid ibland och bad farfar berätta om när han var liten. Fascinerades av livet på gården och historier om hur farfar åkte skidor över åkern när han skulle till skolan på vintern. Kunde intervallerna på hans hosta (farfar rökte pipa en gång i tiden) utantill och väntade på nästa ”hrrhmm”.

Sen tog jag en magnet och letade knappnålar på köksgolvet som farmor slängde omkring sig när hon satt och sydde. Klänningar med puffärm och rosett i ryggen som fick Stora As ögon att tindra när jag plockade upp sparade skatter för något år sedan.

Det finns så många minnen. Stort och smått i en salig blandning. ”Hos farmor får ni göra som ni vill”. Det resulterade i ett och annat initiativ som troligen inte prövats hemma. Som att al’a Pippi Långstrump åka kana genom huset på utspillt skurvatten…

Sammetstapeter och vackra smycken som vi fick pilla på. Smultronen på baksidan av huset. Kanin på rymmen som fångades upp i farmors kjol och besök i växthuset med farfar. Det är äggtoddy, en halv honungsmelon att äta med sked och spännande saker i finrummet. Det är sparade barbiedockor med hemsydda klänningar och lavalampan i gillestugan.

Det är glädje, trygghet och värme.

På landet i Björkvik. Där farmor och farfar växte upp och där gammelmormors hus blev en sommarstuga för oss alla. En liten, faluröd stuga i slutet på en välkrattad grusgång. Hemkokt saft, jordgubbar med lättvispad grädde, kossor, sjön och kyrkoruinen. En plats jag älskat både som barn och vuxen. Det räckte att slå igen bildörren så sjönk pulsen. Där hörde de hemma, min farmor & farfar.

Farfar kunde odla potatis och tomater och farmor satt i solen och löste korsord. Det är från farfar jag fått intresset av att odla och att föra vidare kärleken till färskpotatis med smör.

Det var tystnad, skvaller om nya grannar och fisketurer på sjön. Fotboll på gräsmattan och doften av Schersminer. En blomma som blivit en av mina absoluta favoriter. Det var en ständigt brunbränd farfar, det var träningsoveraller och ”ta en bulle till så blir farmor glad.”

Björkvik. En plats så älskad att jag och maken för sju år sedan vigdes i kyrkoruinen. Farmor och farfar orkade inte vara med tyvärr. Men de var så glada över att vi gifte oss just där. Fortsatte vår historia tillsammans på orten där deras en gång tagit sin början.

När jag tänker på vad som komma skall den dagen jag sluter mina ögon för sista gången så tänker jag mig en sommardag i Björkvik. Ett långbord med vit duk på gräsmattan och stolar fyllda med de som vandrat vidare före mig. Ett saftkalas med gammelmormors svartvinbärssaft och farmors bullar. Och så farfars potatis med en rejäl klick smör till kvällen.