Första förskolebacillen har landat

För två veckor sedan började maken skola in Lilla E på förskolan. Idag sitter jag med en sovande lillkille i knät. Första vabbdagen är här.

Inskolningen har gått bra. Efter den här märkliga våren och sommaren har Lilla E varit väldigt förtjust i att träffa andra barn. Lika förtjust är han i pedagogen som skolar in honom. Så fort vi nämner förskolan säger han hennes namn.

Men igår slog den till, den första förskolebacillen. Febern steg och näsan täpptes igen. Maken fick börja sin första arbetsdag efter föräldraledigheten med att vabba. Vid lunch tog jag över stafettpinnen.

Jag misstänker att det kommer bli många vabbdagar i höst. Lilla E kommer möta fler baciller än han gjort förut och med rådande restriktioner ska alla snoriga små näsor stanna hemma. Lika så de föräldrar som sköter om dom snoriga näsorna.

Vi har ett bra inarbetat samarbete för vabbandet jag och maken. Vi hjälps åt och fördelar dagarna så att det ska bli så bra som möjligt för både barn, oss och jobbet. Men det dåliga samvetet knackar mig ändå på axeln ibland. Det är svårt att vara borta när man vet att andra får slita mer.

Samtidigt är det en ynnest att få vara hemma med vårat lilla charmtroll. Jag vet att jag får ett leende ”mamma” när han vaknar. Och om några dagar hoppas jag att förskolebacillen har flugit vidare så Lilla E får fortsätta hitta på bus med sina nya kompisar.