Gräset är värre än ogräset!

Vi har en halvfärdig rabatt som skriker efter att bli färdig. Där maken la ut sten för att se hur det blev, den skulle bort igen och så skulle vi gräva ur ordentligt och göra en kant mot gräsmattan. Det gjorde vi inte. Istället fyllde jag på med ny jord, planterade vipphortensia, schersmin, dvärgspirea och den fenomenala marktäckaren backnejlika. Men inte ens backnejlikan verkar vinna matchen mot gräset som efter två somrar letar sig in allt mer.

Jag är hemma från jobbet idag på grund av corona ihop med en snorig näsa. Eftersom jag hade varit på jobbet vilken vanlig dags som helst, men inte i dessa tider, räknar jag inte mig själv som sjuk. Så jag jobbar i trädgården istället för i klassrummet.

Blicken föll på rabatten vid altanen. Nån maskros och massor med fjolårslöv som blåsten tagit med sig in i hörnet. Jag rensar lite där, tänkte jag. Det är snabbt gjort. Sen upptäckte jag gräset. Kan det ha växt i smyg under vintern tro? Det är mer gräs än ogräs i rabatten. Små strån har plötsligt bildat stora tuvor. När hände det?

Gräset sitter som berget och jag fick lov att hämta en liten spade. Det blev hål i rabatten där jag farit fram. Men bort ska det! Jag ska hjälpa backnejlikan att ta tillbaka sitt territorium. Det här är en rabatt som jag verkligen vurmar för. Den kommer bli så vacker när den vuxit till sig. Och det ska den få chans att göra utan gräs som tränger sig på.

Så det är bara att inse. I år är året. Stenen ska bort, gräskanten fixas till och stenen ska tillbaka. Det är så tråkigt att göra om, varför gjorde jag inte rätt från början? Varför ska det klia så mycket i planteringsfingrarna ibland att jag är alldeles för snabb med att sätta nytt i jorden? Gör om gör rätt. Hepp!