Jag har blivit med dahlia!

Ja, så trillade jag dit tillsist ändå. Jag som skulle hålla mig till mina grönsaksodlingar och lååångt borta från dessa vackra, men ”besvärliga”, dahlior. Jag skulle inte hålla på gräva upp och ner knölar, vinterförvarar och trixa. Det var ju inte värt det. Så hur blev det då så här? Detta ser man trots allt inte hemma hos någon som säger ”Nej!” till dahlior.

För att ta det lite från början så var det så att jag för flera år sen köpte en helt oemotståndlig dahlia i blomsteraffären och tryckte ner i en kruka på trappen. Den var som en Hawaiimålning i gult och lila. Så vacker! Då fick jag höra att det går att vinterförvara knölen och plantera igen nästa år. Näää, tänkte jag. Det tar för mycket tid och hålla på med sånt.

Sen kan vi snabbspola fram till en ny bekantskap. Lilla E fick en fin kompis på förskolan och när vi hade lekträff hemma visade det sig att kompisens mamma är lika odlingstokig som jag. Men hon håller även på med blommor. Dahlior. Skulle inte jag också prova? Näää, sa jag. Jag håller mig till mina grönsaker.

Sen blev det höst och hon gav mig vackra buketter av sina blommor. Jag hade dahlior överallt. Så himla härligt!

Så blev det vår. För någon vecka sen var vi på samma kalas och hon frågade igen. Kanske ville jag ha några dahliaknölar? Jag skulle ju hålla mig ifrån dom, svarade jag och kände hur mitt vanliga ”näää” inte ville komma ut ur munnen. Och idag hämtade jag upp en påse med mitt namn på när jag lämnade Lilla E på förskolan.

Och sen planterade jag dahliaknölar som jag tydligen inte håller mig ifrån längre och funderade på vart jag ska fixa en rabatt åt dom. Så kan det gå. Jag har blivit med dahlia och jag måste erkänna att jag ser fram emot detta 🤩