Jordärtskockor i pallkrage

”Du måste sätta ner knölarna någonstans där de inte kan sprida sig. Och där dom kan stanna, för du blir inte av med dom sen. ”

Det var rådet jag fick med mina jordärtskockor. Så jag funderade både en och två gånger innan jag valde ett hem åt dom. Knölarna fick bli granne med rabarbern i de två pallkragarna längst bort i trädgårdslandet. Jag tänkte att där skymmer dom inget förutom den kommande komposten. Och det är ju bara ett plus.

Så i våras åkte knölarna ner i jorden och efter någon vecka bestämde jag mig för att det var just jordärtskockor som börjat växa och inget ovälkommet ogräs.

Jordärtskockorna blev resligare och resligare med stadiga stjälkar. Just när kortet nedan togs hade inte rabarbern kommit igång efter flytten utan den såg ynka liten ut i pallkragen bredvid.

I slutet på sommaren började dom blomma. Massor av gula blommor som höll sig fina enda tills förra veckan. Som små solar förgyllde de vår tillvaro både inne och ute. Inne klarade dom lätt en vecka i vas och ute på trappen blev det till och med längre än så. För jag kunde inte låta bli att knipsa av några.

Enda sen de började blomma har jag väntat. September är nämligen startskottet för skörd. Men när jag drog upp en planta direkt i början på månaden insåg jag snabbt att jag varit för ivrig. Det blev varsin liten puréklick som tillbehör till maten den gången. Men idag blev det full pott!

Korgen fylldes i rask takt på bara två plantor. Hade jag väntat lite till hade ännu fler hunnit växa till sig, så det är tur att det går att skörda fram tills frosten kommer och jorden blir hård. Och sen kan man fortsätta skörda när tjälen går ur marken sägs det.

På fredag blir det en av familjens favoriträtter, jordärtskockssoppa! Den här gången med skockor och timjan från eget land. Mums! Recept kommer under helgen för den som vill smaka.

Men några knölar ska bli kvar i jorden. Det är de som ska låta bli att sprida sig och komma tillbaka med ny växtkraft nästa vår.