Julen efter coronajulen
Vi lever fortfarande mitt i en pandemi. Trots dos 1, dos 2 och snart dos 3 så är vi inte riktigt fria än. Ändå känns det lite så. Efter förra årets näst intill inställda jul så längtar vi alla mer än någonsin efter gemenskap. Vi vill verkligen fira jul TILLSAMMANS och vi läser om eventuella kommande restriktioner med bävan. Snälla, ställ inte in julen tänker vi medans vi vet att det enda rätta är att hålla i och hålla ut och hålla det där förbannade avståndet som vi är så trötta på. Vi vill hålla varandra i handen istället, och vem kan lasta oss för det?
Hemma hos oss hoppas vi på en riktig skäktjul med barn och gamla och allt däremellan. Vi vill fira med dom som vi inte vet hur länge vi får ha kvar. Vi vill fira för att se barnens ögon få den där magiska julglimten. Vi vill fira för att även Grinchen har börjat tycka att julmusik låter mysigt. Vi vill samlas tillsammans och skapa nya minnen.
Självklart kan man skapa nya minnen utomhus eller i små grupper. Men vi vill inte det i år. Vi vill göra på vårt sätt, inte på Folkhälsomyndighetens sätt. Så vi hoppas och vi längtar och tänker, snälla?
