Lycklig enda ner i lilltån

Igår kom vi hem från en veckas semester på Herrfallets camping.

Vi hade hyrt en stuga precis vid vattnet. Allt (nästan) har varit mys, bus och glass i en vecka. Efter minigolf, trampbil, strandhäng, lekpark, roddbåt, båtar som slussar och trampbåt var båda barnen väldigt nöjda med livet. Lägg på världens godaste dessertost och ett glas rött så var både jag och Maken lika nöjda.

Det var en toppenvecka helt enkelt. Och sen åkte vi hem. Och det blev ännu bättre!

Jag insåg hur mycket jag älskar vårt hem med huset och tomten. Hur bra vi trivs här alla fyra. Vi var som en kattfamilj som gick omkring och spann, nöjda med livet. Vi åt mat i uterummet, badade och njöt av att vara tillbaka i vår egen lilla oas. Jag plockade en bukett rosor (man får hålla i blomman och akta sig för de ruggigt vassa taggarna när man knipsar av en gren med sekatören) och passade på att njuta av den med.

Barnen somnade gott i sina egna sängar och jag gick ner till trädgårdslandet. Det är fortfarande inte klart, men jag närmar mig bit för bit. Med god hjälp av Maken som slitit hårt för min skull. Vattnade blommor, klippte bort lite visset, tjuvade tomater, åt en jordgubbe och plockade famnen full av rabarber. Det här ska bli rabarberkräm till imorgon tänkte jag medans jag gick tillbaka till huset. Det var då jag kände det. Jag var lycklig enda ner i lilltån!