Mina minimästare i grönskan

Ibland får jag hjälp i trädgården av mina mini-trädgårdsmästare. Då blir jag lite extra varm i hjärtat och odlandet får en till dimension.

Det började när Stora A var två år gammal. Hon var med mig ner till trädgårdslandet. Jag glömmer aldrig hennes lyckliga skratt när vi drog upp morötter. Det var som trolleri att dom fanns där nere i jorden. Sommaren efter odlade hon i sin egen pallkrage för första gången. Potatis, smultron och så morötter så klart.

Sedan dess har hon varit med och tittat i frökatalogen och planerat för årets odlingar. Hennes lilla pallkrage har under åren rymt paprika, physalis, smultron, rödbetor, sallad, morötter, potatis och jordgubbar.

I år är även Lilla E med på tåget. Mina två minimästare kommer med och vattnar i växthuset och skördar gurka och potatis. Lilla E tycker det är jättekul att leta potatis och Stora A kom ihåg när hon kunde bjuda hela familjen på potatis från sin egen odling för två år sedan.

Barn och natur hör ihop. Ibland tar jag med barnen på promenad i trädgården bara för att visa vad som finns. Allt från fina blommor till ätbara skatter. När Lilla E fått reda på vart smultronen fanns skyndade han sig dit nästa gång vi var ute.

Det känns fint att få ge barnen det. Den ätbara trädgården. Så, plantera, vattna, pyssla om och vips kommer du att bli rikligt belönad. Det gör mig glad när odlandet gör dom glada. När plantan dom skött om plötsligt bjuder på solmogna tomater. När Stora A ber om att få gå till växthuset och se vad som hänt. För det händer ju något hela tiden. Nu är det melonerna hon håller extra koll på.

Att odla och skörda sin egen mat är härligt. Och jag tycker det är så kul att resten av familjen också uppskattar det. Nångång när barnen är lite större och jag har lite mer tid till förfogande planerar jag att nörda ner mig ännu mer i odlandet. Tills dess nöjer jag mig med insikten att både jag och Stora A har lika svårt att motstå frestelsen att direkt sätta tänderna i en nyskördad gurka!