När livet svänger in på en ny stig

Efter 12 år som lärare i förskoleklass är det dags att pröva vingarna. Efter årsskiftet börjar jag jobba igen och även om arbetsplatsen och kollegorna är sig lika är arbetsuppgifterna nya. Nu ska jag trampa upp en ny stig!

Lärare i nytt format

Jag har börjat få ganska många år som lärare bakom mig. Och samtliga av dessa har spenderats i förskoleklass. Det har varit otroligt roligt, men på senare tid började jag känna att det var dags för nya utmaningar.

Känslan förstärktes när jag insåg att föräldraledigheten började närma sig sitt slut. Något jag skrev om här. Jag var helt enkelt inte jätte motiverad. Som lärare är motivation nästan ett måste. Du ska bygga relationer med barn som ser igenom dig direkt om inte engagemanget finns där.

Då hörde min rektor av sig med en förfrågan. Var jag intresserad av att ta över en årskurs 2:a? För mig blev frågan om jag ville fortsätta som lärare, fast i nytt format.

Att lära in, lära ut och utvecklas

En av tjusningarna med mitt yrke är att det ständigt är i utveckling. Jag kan alltid lära mig något nytt. Jag kan alltid lära ut något nytt på ett nytt sätt. Jag började trots det känna av begränsningarna där jag befann mig. Som lärare i förskoleklass har jag haft mina elever i ett år. Det är inte så lång tid. När jag har känt att de är redo för nästa språng har det varit nära skolavslutningen. Jag har lämnat över stafettpinnen till nästa lärare och själv börjat om från början igen.

Nu får jag chansen att stanna kvar efter språnget. Att lära in nytt själv så jag kan lära ut nytt till eleverna och vi kan utvecklas vidare både jag och dom. Jag känner att jag kommer må bra av det.

Kursplaner, kunskapskrav och tusen frågor

Min hjärna går på högvarv på ett sånt där härligt, positivt vis. Jag läser kursplaner, lånar hem arbetsböcker, läser brev från min blivande klass, funderar på schemat, tittar på kunskapskraven och spånar idéer samtidigt som tusen och åter tusen frågor ploppar upp i mitt huvud.

Livet svängde in på en ny stig, jag har en kompass i ena handen och försöker rita kartan med den andra handen. Som tur är har alla år i läraryrket lärt mig vissa visdomsord. Som att kartor ritas bäst med blyertspenna. Då kan jag sudda vid behov. Och att behov av sudd uppstår räknar jag med. Det är så läraryrket fungerar.

Medan jag ritar kartan och traskar framåt på stigen kommer maken ta över föräldraledigheten. Det känns faktiskt himla bra. Att inte Lilla E ska börja förskolan samtidigt och ännu en ny stig hade behövt trampas upp. För jag inser att mina hjärnceller kommer behöva hålla fokus på jobbet ett tag framöver.