Odlingskärlek & hållbarhet

Jag började odla för att mina minnen av odling var så fina. Minnen av smak, doft, människor, barndom och lugn. Jag började odla för att det är sån obeskrivlig lyx att få äta egenodlad potatis med smör och hämta solmogna jordgubbar till efterrätt.

Jag började odla för att ge mina barn egna minnen av odlandets magi. Jag minns med värme när Stora A skrattade så hon kiknade när hon vid ett års ålder var med och drog upp morötter. Och när Lilla E stolt deklarerade att potatisen var från mammas land för den hade han hjälpt till att vattna.

Att odla gör mig lycklig på så många plan. Men jag vill ju att min odling även är bra för moder jord. Hon som ger mig möjlighet till detta fantastiska. Därför har det blivit mer och mer viktigt att odla hållbart. Särkilt nu när odlingsytorna växt med både växthus och pallkragar. Så jag försöker ta tillvara på det jag ges. Som gratis kaninbajs när burarna städas, perfekt för att ge ny näring till den värdefulla jorden.

Eller som regnvatten. Förra året köpte vi regnvattentunnor som vi tyvärr slarvade med att tömma och vända så de frös sönder. Men idag kom den första av flera nya tunnor på plats. Strategiskt placerad bakom växthuset. Därifrån ska jag ta vatten till droppbevattningssystemet jag köpte i höstas och som drivs av solceller. Perfekt för mina soldyrkande och törstiga tomater i växthuset. Hoppas jag i alla fall, jag har ju inte provat än 😊

Maken hjälpte mig att få tunnan på plats och jag kunde avsluta med att ta upp övervintrade jordärtskockor till kvällens soppa. Ja, då log jag från insidan och ut. Odlingskärlek, hållbarhet och god middag. Livet är bra härligt!