Regnbågsloppet

Idag har eleverna på min skola sprungit Regnbågsloppet. Det gör mig lycklig ändå ner i lilltån.

För några år sedan drog jag ihop skolans första Regnbågslopp. Det infaller samtidigt som när staden vi bor i brukar ha Pride. Då pratar vi lärare extra mycket om alla människors lika värde, eleverna färgar skolan i regnbågens alla färger och springer ett lopp, Regnbågsloppet, tillsammans.

Numera finns det en arbetsgrupp för Regnbågsloppet. Det är en inarbetad tradition som både barn och vuxna uppskattar. Aktiviteter har tillkommit med både skoj och allvar. Vi pratar jämställdhet, kärlek, rätten att få vara den man är och barnkonventionen. Vi målar, tittar på filmer och utbyter tankar.

Barn är så kloka. Väljer vi att berätta om en värld präglad av solidaritet, empati och kärlek så är det precis dom sakerna som dom kommer fylla världen med. Barn utgår ifrån att alla människor är lika mycket värda tills någon säger något annat. Den någon kommer inte att vara jag. Den någon behöver inte heller vara du.