Sockglädje med glid

I höstas insåg jag att jag var beroende av sockor. Något jag också delade med mig av i ett inlägg fullt med söta sockor. Det hela började så oskyldigt med ett par gråvita, mysiga sockor med riktigt långa skaft. Och vart det slutar, det låter jag vara osagt.

Att jag var beroende av sockor insåg jag när jag inte ens varit i närheten av kollegas pappkasse med sockor i alla möjliga färger och varianter. Jag var ju föräldraledig. Och ändå började fantisera om juliga rödvita sockor. För att göra en lång historia kort (du kan ju läsa mitt tidigare inlägg) så slutade det med att jag fick reda på att min kollegas släkting, som stickar alla dessa fina sockor, ibland stickade på beställning.

Så innan jul blev jag stolt ägare av ännu ett par sockor. Det var bara det att Stora A blev förtvivlad. Hon som hade önskat sig sockor stod utan medans jag hade fått världens gulligaste par. Dessutom i rött, favoritfärgen för stunden. Så det blev till att kontakta kollegan igen…

Nu är även Stora A stolt ägare av sitt första par sockor och vi sänder våra varmaste hälsningar och ett stort tack till den snälla kvinnan som stickat dom. Sockglädjen är total och som grädde på moset glider dom himla bra över parketten!