-
Tack 2022, välkommen 2023
Här följer en summering av 2022 i bilder. Tack och bock för året som var. Nu välkomnar jag och familjen 2023 med öppna armar och ser fram emot nya skratt och äventyr! En glöggmugg i handen framför en sprakande brasa. Och andas… Där slutade 2022 och jag går in i 2023 med en god känsla i kroppen. Det kommer bli ett bra år. Jag måste bara komma ihåg att andas. Därav mitt nyårslöfte, flera promenader.
Du kanske också gillar
När huset sover
-
Julstök och julmys
Jag tycker om julen. Och jag tror att jag börjar bli vuxen nog att handskas med den på ett klokt sätt. Ibland vill jag lite för mycket, och då blir det lätt julstress och julhets istället för julstök och julmys. Man behöver ju inte göra precis allt, kan min kloka Make säga då. Nej, man kan ju faktiskt välja. Det är det jag har lärt mig. Så nu väljer jag att inte lägga ribban så högt. Det blir mysigare för alla med en mamma som inte far omkring utan faktiskt tar sig tid att vara lite här och nu och njuter av julen. Det här är ett sätt att njuta…
Du kanske också gillar
När huset sover
-
Barnen pysslar höstkransar
Ibland behövs det inte så mycket. En glasskartong att klippa i för att få stabila cirklar. En tur ute i trädgården för att samla vackra löv, kottar, mossa, pinnar, nypon och barkbitar. Och så en limpistol. Vips så hade barnen gjort varsin höstkrans! Eller vips så hade Lilla E gjort en egen höstkrans. Stora A ville ha allt inom cirkelramen och då tog det såklart lite längre tid 😊 Nu ska kransarna pryda dörrarna till barnens rum så länge dom håller sig fina.
Du kanske också gillar
När huset sover
-
Vi ordnar en grillplats
Vi har en mysig kulle på tomten. Omgärdad av träd, tujor och rosor och välsignad med solens sista strålar på vår tomt. Men vi är aldrig där. Det är ett hörn av tomten som står oanvänd och nån gång varje år pratar vi om att vi måste komma på vad vi ska göra av platsen egentligen. Vi ville inte styra upp det för mycket, det skulle inte passa. Vi ville inte styra upp det för lite, då kunde det lika gärna vara som det är. Så vad skulle det bli? Jo, det skulle bli en grillplats! Jag la ut en efterlysning på Facebook, träd sökes. En av mina vänners föräldrar…
-
Första dagen i dimman
Efter en lång, välbehövlig och otroligt skön ledighet är det vardag igen. I alla fall för mig. Jag bär med mig vackra stunder i hjärtat och njuter av att det ännu finns härliga sommardagar kvar att se fram emot. Idag var min första arbetsdag efter semestern. Första dagen i dimman. Hjärnan vill inte riktigt fungera, famlar efter idéer som tänktes innan semestern och som var så himla bra. Trots en tydlig ”att göra lista” hoppar tankarna mellan en rad olika saker och ibland till familjen där hemma som är lediga några dagar till. Fler semesterstunder gör sig påminda. Dagen är lite för lång. Innehåller för mycket stillasittande och lyssnande. Men…
Du kanske också gillar
När huset sover
-
Ett år i bilder
Det var en svårare uppgift än jag trodde. Att lägga ut ett år i bilder utan att ha med ansikten på mina nära och kära. Det är så mycket glädje som inte syns då. Men så får det vara. Här är i alla fall ett axplock av året 2021 som trots pandemi och mycket vabb även bjöd på mängder av guldkorn och massor av kärlek och skratt.
Du kanske också gillar
När huset sover
-
Julen som försvann men blev fin ändå
För bara ett litet, litet tag sen var den inom räckhåll. Julen som återigen blandade stora och små och fyllde huset av gäster. Julen som vi längtade efter och såg fram emot. Julen efter coronajulen, om man nu kunde säga ”efter” när det inte är över än. Men så vipps, var allt över och kvar var bara fyra. Det började med mina syskon som skickade sms minutrarna efter varandra. För eftersom det inte är riktigt ”efter” corona än så finns det mycket som kan ställa till det och jag insåg att vi inte skulle behöva ställa in köksbordet i vardagsrummet. 14 gäster blev 10 och då skulle matsalsbordet räcka. Sen…
Du kanske också gillar
När huset sover
-
Julen efter coronajulen
Vi lever fortfarande mitt i en pandemi. Trots dos 1, dos 2 och snart dos 3 så är vi inte riktigt fria än. Ändå känns det lite så. Efter förra årets näst intill inställda jul så längtar vi alla mer än någonsin efter gemenskap. Vi vill verkligen fira jul TILLSAMMANS och vi läser om eventuella kommande restriktioner med bävan. Snälla, ställ inte in julen tänker vi medans vi vet att det enda rätta är att hålla i och hålla ut och hålla det där förbannade avståndet som vi är så trötta på. Vi vill hålla varandra i handen istället, och vem kan lasta oss för det? Hemma hos oss hoppas…
-
Vabbträsket
Starten på den här hösten har varit hemsk, sett ur ett arbetsperspektiv. Både september och nu oktober har fyllts av så många vabbdagar att jag knappt törs fundera över hur det kommer se ut i lönekuvertet. Trots att jag och Maken delar på sjukstugan här hemma så känns det som att jag gästspelar på jobbet. Vi är hemma hela tiden. Snor, hosta, springmask, ont i halsen, eksem, problem med magen och massvis med feber. Det har varit vår vardag under 6-7 veckor nu. Så fort vi tror att en sak är över så kommer nästa. Tjoff! Klippkort till vårdcentralen och tjenis med alla på 1177. Det är så lätt att…
Du kanske också gillar
När huset sover
-
Halloweenpumpor
I våras så fick jag pumpakärnor av en vän. Hon hade sparat kärnor från när våra barn karvade pumpor ihop sist det var halloween. Lilla E stoppade ner tre kärnor i en av pallkragarna och snart tittade det upp tre små plantor som snabbt växte sig större. Det blev tre frodiga plantor och så småningom kunde vi skymta några pumpor under bladverket. Jag har hört och sett att endel får väldigt många pumpor, men vi landade på tre. När hösten kom började pumporna ändra färg. De blev mer och mer orangea och hos Stora A väcktes hoppet om att få karva i en pumpa från trädgårdslandet till halloween. Tyvärr började…
Du kanske också gillar
När huset sover
