Hjärterum

Varför sätts utsatta grupper mot varandra?

Här om dagen läste jag ett inlägg på Facebook som handlade om demonstrationen i Stockholm som visade stöd för Black Lives Matter.

Mannen som publicerade inlägget skrev först om det oförståndiga med att såväl anordna och som att bevilja en demonstration under rådande pandemi. Jag håller med.

Sedan ifrågasatte han varför det återigen demonstrerades mot något utanför Sveriges gränser och inte mot hemskheter inom ladet. Exempel som dödsskjutningen mot Eric Torell och mordet på Wilma lyftes fram. Jag håller inte med.

I kommentarsfältet blir mycket ”pk-maffians” fel. Eller feministernas. Eller invandrarnas. Eller så är det rätt åt alla om dom dör i Corona. Väldigt få verkar undra över samma sak som jag undrar över. Varför ställs utsatta grupper återigen mot varandra? Varför gnälls det på människor som försöker påverka av människor som tycker att något annat är värre? Men som oftast nöjer sig med att tycka från tv-soffan.

Jag skänker pengar till UNHCR. Det betyder inte att jag tycker att alla som skänker pengar till Cancerfonden, Djurens Rätt, Stadsmissionen eller kvinnojouren gör fel. Jag har under åren valt att skänka kläder/saker till föreningar som hjälper våldsutsatta kvinnor, familjer i ekonomiska trångmål och romerna utanför lokala matbutiken. Det betyder inte att jag skäller på den som skänker tid eller saker till något annat ändamål. Tvärtom tycker jag alla små och stora insatser för att hjälpa någon annan är otroligt viktiga. Oavsett vem som tar emot stödet.

Det finns så många som behöver hjälp. Det finns så många som vill hjälpa. Och tyvärr så finns det även några som bara vill stjälpa.

Som börjar gorma om svenska hemlösa när någon hjälper utländska hemlösa. Som anser att det är slöseri med tid att visa sitt stöd mot rasism när även svensk polis kan göra fel. Som gillar att klaga över att ingen hjälper gamlingarna när de själva aldrig lyft ett finger för att förändra situationen på våra äldreboenden. Som varken anordnat någon demonstration för höjd pension eller gått på någons av all de manifestationer som hölls mot kvinnovåld under förra året. Som bara klagar.

Jag vet att mina små bidrag inte förändrar världen. Men jag försöker så gott jag kan. Det är så väldigt många som försöker så gott dom kan. Klaga inte på dom. Peka inte finger och skrik om att det minsann är mer synd om någon annan. Försök att bidra istället. Med pengar, med tid, med engagemang. Det finns tyvärr så många som behöver hjälp att vi alla kan välja vad vi brinner för och vill engagera oss i. Att sitta hemma och skriva skit om dom som försöker måste vara ett av dom sämre alternativen.

Måste även nämna retoriken som går ut på att ett visst stöd mot rasism för vissa verkar liktydigt med att det är fritt fram för invandrade män att våldta svenska tjejer. Brottslighet oavsett brott och oavsett förövare kan aldrig någonsin vara ok. Men alla debatter kan inte sluta med att ”invandrarna gör mer fel”. Det kräver en protest anser jag. Av många anledningar. Men just nu av anledningen att vi behöver stanna kvar vid kärnfrågan. Annars kommer vi inte särskilt långt med att förändra och förbättra samhället. Eller andra samhällen.

Ställ inte utsatta grupper mot varandra. Det hjälper ingen. Välj en grupp att hjälpa istället. Det hjälper någon. Och hjälpen behövs.

En kommentar

  • Monika Olsson

    Så klokt tänkt och skrivet, tycker själv det är jobbigt med all polarisering, en behöver inte göra antingen eller man kan göra både och, eller som du så fint säger hjälpa någon/något så alla små droppar blir till hav❣️🤗🥰

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

error

Följ Rosa pioner via mail, Facebook och Instagram